bokning | om eventet | om artisterna | om musiken | hitta hit | kontakt
Observera! Detta evenemang har passerat.
Den 28/9 kl 15:00, i Björns och Malins vardagsrum, kommer jazz-ensemblen Isotope ta oss på en resa i jazzlegenderna Charles Mingus, Victor Youngs och Wayne Shorters spår. Willboda är en bergslagsgård med anor från 1700-talet och vardagsrummet på övervåningen ger en speciell atmosfär och ljudbild.
I samband med spelningen kommer det serveras enklare mat, dryck, kaffe och fika till bra priser.
Willboda kan erbjuda rabatterad övernattning på Wedevågs Herrgård. Ange bokningskod 1728 när du bokar herrgårdens hemsida. På Wedevåg kan du även äta kvällssupé eller boka spa.
Observera att Willboda inte är tillgänglighetsanpassat.
Bokning
All bokning sker som förköp genom Swish till telefonnummer 072-5854806. Biljetterna kostar 150 kr per person.
Om artisterna i Istotope
Göran Lindén, Gitarr
Mestadels självlärd, men har mellan 1990 och 1991 studerat på Musicians Institute i Hollywood, vilket är en musikerutbildning med inriktning på improviserad musik. Utöver Isotope har jag har spelat i bluesband, coverband, husband, storband, gitarrduo, samt i diverse jazzgrupper.
Ulf Lernhammar, tangenter
Medverkat i många olika bandkonstellationer där det namnkunnigaste var ”Lolita pop” på 1980-talet. Numera spelar jag jazz med Isotope, pop med Vänskapsbandet, världsmusik med Spelrum och improviserad musik med musikkollektivet Lärkan.
Holger Schellwat, trummor
Jag kom från Tyskland för 26 år sedan, där jag hade spelat huvudsakligen jazz & salsa. Efter många framgångar med Campus Big Band (och utflykter till Berklee i Italien varje sommar) hittade jag Isotope 2008.
Om inte värmen kan hittas så spelar jag i Brasilien, Moçambique eller Italien. Kanske ni såg mig med Mossa Malm band eller med EHME. Jag ser fram emot nya Jazzprojektet i Bergslagen!
Torbjörn Helander, kornett
Jag har spelat diverse instrument under hela livet. Ett inte upptäckt brytningsfel gjorde att jag som barn inte kunde tillgodogöra mig den kommunala musikskolans välmenande notundervisning, och jag utvecklade därför istället gehör. Jag har därefter alltid spelat olika slag av ”gehörsmusik”, med inslag av improvisation.
Som rejält vuxen – med hjälp av glasögon, och noter – spelar jag numera jazz, där kornetten har blivit mitt huvudinstrument.
Michael Olsson
Jag har spelat bas i över 30 år i diverse i olika grupper. Utöver isotope medverkar jag i One Step, EHME och De Tröstlösa Bröderna.
Du kan lyssna på smakprov på Isotopes hemsida
Om musiken
Victor Young (1900 – 1956) föddes i Chicago, son till polska judiska immigranter. Victor började redan vid sex års ålder spela fiol, när han blev tio skickades han till sin farfar i Warszawa för att studera klassisk violin och piano. Som femtonåring debuterade han som violinsolist med Warszawa-filharmonikerna. Efter avslutade studier skulle han återvända till USA, men första världskrigets utbrott hindrade detta. Efter kriget och att ha återvänt till USA, inledde han en karriär som klassisk violinist, men bytte efter några år bana till populärmusik. Han var orkesterledare, arrangör och kompositör. Young komponerade musiken till en mängd filmer, och nominerades tjugo gånger till Oscar för bästa filmmusik, men fick priset endast en gång (Jorden runt på 80 dagar, 1956). Flera av hans kompositioner har blivit jazzstandards som del av the Great American Songbook.
Charles Mingus (1922 – 1979) föddes son till en officer på en militärförläggning i Arizona. Båda hans föräldrar hade ett blandat etniskt ursprung, vilket ledde till att Mingus möttes av fördomar och orättvisor i det rasistiska USA han växte upp i. Just orättvisor och fördomar kom även att återspeglas i många av hans kompositioner. Mingus studerade komposition och cello på ett highschool. Eftersom en färgad person där och då inte kunde göra karriär som klassisk cellist övergav han så småningom cellon, till förmån för kontrabas när han fick erbjudandet av att hoppa in som vikarie i ett jazzband. Det var även startskottet för hans roll som en av jazzens största basister samt kompositörer. Under fyrtiotalet spelade han med olika storheter som Louis Armstrong och Lionel Hampton och hans rykte som basist växte. Efter att under femtiotalets början ha spelat med bebopens stora artister, fast i mindre konstellationer, blev han bandledare under eget namn.
Mingus valde ofta sina bandmedlemmar utifrån deras personlighet och personliga spelstil. Bandet spelade Mingus egna kompositioner vilka arrangerades genom en slags kollektiv improvisation. Mingus band kallades därför ”the Workshop”, men hade även smeknamn så som ”the Sweetshops” och ”the University”. Det musikaliska resultatet blev mycket säreget och komplext, men fann trots det en stor publik och respekt bland musiker.
Mingus hade ett häftigt humör som ibland ledde till handgripligheter. Genom hans självbiografi Beneath the Underdog får man intrycket av att han genom sin musik ville förmedla känslor och provocera.
”If someone has been escaping reality, I don’t expect him to dig my music.”
– Charles Mingus
Wayne Shorter (1933 – ), saxofonist, är vida känd som en fantastisk improvisatör med ett unikt sätt att spela melodier. Hans historiska betydelse vilar lika mycket på hans bidrag som kompositör som för hans uppträdande. De kompositioner han skrev när han spelade med trumslagaren Art Blakeys ”Jazz Messengers” på tidigt 60-tal var början till hans rykte och stil, men blommade inte ut helt förens lite senare med Miles Davis kvintett.
Wayne levererade mycket låtmaterial till gruppen samtidigt som han spelade in skivor i eget namn för skivbolaget Blue Note (sammanlagt 8 skivor under perioden 1964–67). Med på skivorna i eget namn fanns ofta, förutom medlemmar från Miles grupp, många av den tidens mest kända jazzmusiker.
Waynes kompositioner blev kända för sina harmoniska utforskningar utanför det formspråk och de harmoniska ”regler” som bebop erbjöd och begränsades av. Waynes kompositioner blev uppskattade för sina melodier som de ofta undvek standardformerna för jazz.
Waynes historia efter 1967 handlar att fortsätta spela med Miles Davis. 1970 bildar Wayne tillsammans med pianisten Joe Zawinul och basisten Miroslav Vitous gruppen Weather Report. Gruppen har fått utmärkelsen ”Årets album” i Down Beat fem gånger. Gruppen upplöstes 1985. Wayne har under tiden efter 85 fortsatt att producera egna skivor och medverkat på en mängd andras, bland annat på Joni Mitchells.
”Play what you’re wishing for. What do you want the world to be like?”
– Wayne Shorter
Hitta hit
Addressen är Spannarboda 318, 711 94 Lindesberg. På Köpingsvägen, mellan Spannarboda och Pilkrog, sväng norrut mot Iskarbo. Följ grusvägen ca 500 meter. Willboda är den första gården på höger sida.
Kontakta oss
Har du frågor, vänligen kontakta Björn på telefon 072-585 48 06.