Ingen släpps här fram
Och så ska det väl förbli
Tills skylten kroknar

Ingen släpps här fram
Och så ska det väl förbli
Tills skylten kroknar
Solen ritar streck
Med hjälp av middagsbordet
En omvänd skuggvärld
Liten larv på vift
Kryper över skjortärmen
Snart får du vingar
Ett sprucket lantägg
Serverat på silversked
Avskalad måltid
Högsommarens färger
Upprepar sig i solskenet
Violen har hittar en egen ton
Smörkniven, omedveten om
Likheten med Munchs ”Skriet”,
Fortsätter stillsamt tillvaron
Och önskar inget annat.